Utblick i världen – Robert Månsson

Inte nog med dubbla SM-guld tre säsonger i följd – Sävehof gör stora avtryck i handbollen på många andra sätt också. Bland annat genom spelarexport. I en liten serie här på hemsidan har vi pratat med några som nyligen lämnat Sävehof för att pröva lyckan på annat håll. Här kommer den andra intervjun i serien.

Se även tidigare artiklar:

Gabriel De Santis, Anton Blickhammar

Hallå där, Robert Månsson…

Du har bytt Partille mot Malmö för att få mer speltid. Hur känns det handbollsmässigt i din nya omgivning?

– Jag trivs riktigt bra. Har fått ut det jag ville. Känner att jag betyder mycket för laget, och det är en roll jag både trivs med och vill ha.

Och Malmö som stad – trivs du och vad gör du när du inte tränar?

– Jag jobbar deltid i en sportaffär. Ibland har vi morgonträning, så jag går ofta upp tidigt. När jag kommer hem på dagen blir det lite tv, ibland en film. Vad jag gör beror också på vad flickvännen har för sig. Malmö som stad är bra, den liknar Göteborg och det är lätt att trivas.

Det är inte ofta du lämnar planen mållös. Du gjorde exempelvis sex stycken i Partillebohallen nyligen. Ni fick visserligen stryk mot Sävehof, men det måste ändå känts rätt okej att göra många mål på ditt gamla lag?

– Klart att det är en liten personlig revansch att göra mål mot sitt gamla lag, men jag hade önskat att vi gjort ett bättre resultat (36-25 för Sävehof). Vi fick det inte att fungera den gången.

Vi gissar att du har kvar kontakten med flera spelare i Sävehof. Hur går snacket när ni pratas vid?

– Jodå, jag har kvar mina vänner. När vi snackar är det precis som vanligt, de är glada för min skull att det går bra här. Men när vi möts på planen är vi inga vänner, då är det bara att vinna som räknas.

Det är mustaschkampen i november och Malmös spelare ska vara levande reklampelare… hur är det med skäggväxten?

– Ha, ha…tyvärr, den är inte så bra ännu. Men jag har gett mig själv ett litet försprång. Alla andra ska vara nyrakade den förste november och sedan låta mustaschen växa hela november, men jag fuskar lite. Annars hade det bara blivit lite fjun…

Det känns över huvud taget som man i Malmö jobbar mycket med sticka ut. Ni har matchtröjor utan ärm, eller kanske snarare matchlinnen. Pratas det om att vara annorlunda för att synas?

– Jodå, det är lite så och det handlar om att folk ska se oss. Handbollen är inte så stor i Malmö, här tar hockeyn stor plats precis som MFF. Vi gör allt vi kan för att locka fler åskådare och jag tycker det är bra att vi vågar sticka ut.

Apropå sticka ut har HK Malmö en vision om att spela SM-final 2013. Hur stor chans har ni att klara er så långt?

– Det där med SM-final var inte lagets mål när vi startade säsongen, utan det är klubbens vision för att visa att HK Malmö vill framåt. Visst, med en fulländad säsong kan vi också stå i en SM-final i vår. Men vi är ingen klar favorit utan mer en underdog. I första hand har vi som mål att ta oss till slutspel.

Om Malmö inte går till final… vilket lag skulle du då vilja se som svenska mästare?

– Ha, ha… jag får säga Sävehof i så fall, för jag har ju kompisar där.

Ja, det var ju dit vi ville komma. Du har väl ditt hjärta kvar i Partille?

– Ja, ja… det är klart att jag har.

Tack för pratstunden!

– Tack själv, och trevlig helg.

Text: Mikael Hjerpe