Inte nog med dubbla SM-guld tre säsonger i följd – Sävehof gör stora avtryck i handbollen på många andra sätt också. Bland annat genom spelarexport. I en liten serie här på hemsidan har vi pratat med några som nyligen lämnat Sävehof för att pröva lyckan på annat håll. Här kommer den andra intervjun i serien.
se även första intervjun med Anton Blickhammar
Hallå där, Gabriel De Santis…
Hur går det med Kristiansunds satsning mot norska förstaligan?
– Jo, det har gått bra hittills. Vi hade någon match i början som vi tappade för att vi spelade dåligt, men sedan har vi gått bra även om vi förlorade senast igen. Men då var det mot ett bra lag som var bättre än oss just den gången.
Du flyttade dit i augusti. Har du ligans mest beryktade vänsterarm?
– Ha, ha… det har väl gått bra för mig. Men det är lite lättare här än i elitserien i Sverige. Det är liksom inte samma nivå även om det är en bra nivå för mig att utvecklas i.
Hur är det att vara svensk i norsk miljö?
– Norrmän är väldigt trevliga. Jag bor inte i någon stor by, men här är familjärt. Alla är hjälpsamma. Fast det är klart att jag också saknar familjen och kompisarna hemma. Jag är ju ett Partillebarn…
Det finns en annan Sävehofare i samma liga som du… har du stött på Anton Blickhammar i Falk ännu?
– Vi mötte dem i första hemmamatchen, men den matchen spelade jag inte. Jag hade hjärnskakning och vilade. Men vi vann med tio mål. Vet inte riktigt vad Falk sysslade med då, men samtidigt kan jag säga att vi har ett väldigt bra försvar. Vi spelar 3-2-1 och det har varit grunden till många segrar.
Vid sidan av handbollen jobbar du också. Hur går det att kombinera de sakerna?
– Jag jobbar på ett dagis och trivs jättebra. Jag kommer ju från en stor familj med många syskon och är van vid barn. Det är kul, för det händer alltid något nytt varje dag.
Samtidig som du kom till klubben flyttade också Christoffer Svensson från IFK Ystad till Kristiansund. Ni delar lägenhet och man kan ju undra hur det ser ut hemma hos två unga grabbar som säkert tänker mer på morgondagens träning än smulor eller pizzakartonger på golvet…
– Nä, nä. Så är det inte. Jag var van att bo ensam redan innan jag flyttade hit, och Christoffer är en väldigt bra pojk. Han har ordning och reda omkring sig. Sedan flyttade min flickvän in här för två veckor sedan, och vi har redan bakat och grejat. Så här är det ordning.
I våras låg du med på en topplista över Sveriges största talanger. Hur har det gått för dig sedan dess?
– Som spelare har jag fått bättre spelförståelse även om jag har mycket kvar att jobba med där också. Mitt största fokus ligger på den biten. Jag är explosiv i tempo och jag går på hundra procent varje gång. Men jag måste bli bättre på att ta det lugnare ibland, så jag får bättre överblick och kan spela bollen vidare ibland också.
När får vi se dig i Sävehofs tröja igen?
– Ja… det är upp till Sävehof. Men jag känner att jag trivs här också. Går vi upp i norska förstaligan kan jag mycket väl tänka mig att stanna ett år till om inte Sävehof vill ha hem mig.
Har kompisarna från Partille varit över och hälsat på dig?
– Det har varit mycket snack och lite verkstad med den saken… Men grejen är att det inte är så nära. Kristiansund ligger några timmar från Trondheim, ute på några öar i västra Norge. Det är en bra bit upp i landet (höjd med Östersund). Vi har redan snö. Jag sa häromdagen att det här är extrem överlevnad… vi hade tjugo sekundmeter vind. Det var ju storm, regn och hagel samtidigt. Men just nu skiner solen utanför och det är vitt över bergen.
Hur följer du vad som händer i svenska elitserien?
– Vi har bra koll på vad som händer, och både för mig och för Christoffer är det en gåta hur Sävehof kunde förlora mot Drott. Fast jag gillar hur det går i Champions League. Speciellt kul med segern mot Atletico Madrid för ett tag sedan. Inför den matchen blev jag retad av lagkompisarna, men efteråt mådde jag gott…
Tack för pratstunden. Och lycka till!
