Dagens match hade flera ansikten, första 15 minuterna var jämna, och med växelvis ledning för bägge lagen. Vid ställningen 7-7 visar matchen ett nytt ansikte, Sävehof tar tag i sitt kontringsspel och gör det de är så suveräna på, nämligen snabba omställningar! Man gör ett litet ryck och leder med tre mål, när Spårvägen tar time out och får lite ordning på spelet. 7-10 blir 8-10, 9-11 men sen rinner det på. Det känns som om Spårvägen inte riktigt orkar och mot Sävehof måste man vara med i hemspringet annars straffar det sig direkt, så också i dag. 9-11 rann snabbt iväg till 10-18 innan Spårvägen återigen kunde börja reducera men närmare än fem måls underläge kom man aldrig i första halvlek.
Jag tror att de flesta av oss på läktarna tänkte att det var kört och att vi istället för en tajt och spännande match (och helst en hemmaseger) skulle få ställa in oss på att njuta av Sävehovs skickliga kontringsspel … Men ack vad vi bedrog oss! Nu kommer istället matchen tredje ansikte!
Andra halvlek börjar bra (för Spårvägen), Harpa gör 16-21, Ullis fortsätter med ytterligare två mål till 17-21 och läktaren vaknar till… och Malin Hörnell blir utvisad 🙁
– Sävehof är en av seriens mest effektiva lag i 6-5 spel så nu skulle väl spiken slås in, men icke! Spårvägen har allt att vinna och fortsätter att ånga på både i försvar och anfall samtidigt som Filippa Idéhn spikar igen i mål. Spårvägen äter helt sensationellt upp Sävehovs stora ledning och när Ullis gör 23-25 visste jublet inga gränser. Det kändes som att det var lika troligt att Spårvägen skulle vinna som att Sävehof skulle bärga poängen.
Matchen står verkligen och väger, i dryga fem minuter står det 26-28 på resultattavlan, och lagens chanser avlöser varandra. Två av Sveriges bästa målvakter står i vägen för det mesta!Det var två kämpande lag som försökte allt, och här visade Sävehof att de har ett bredare material, de orkade helt enkelt lite mer och till slut gjorde de 26-29 och då var matchen körd för Spårvägen, tiden och förmågan räckte helt enkelt inte till.
Jag gillar inte hedersamma förluster, men den här matchen hade ändå det positiva med sig att vi fick ett styrkebesked från Spårvägen. Sävehof vann inte enkelt, de fick slita för sina poäng och Spårvägen visade att man orkade komma tillbaks och kämpa, även om man till slut faller.
Sävehof är bättre och har större bredd, men Spårvägen är ändå nära och när skadelistan blir kortare finns det fler som kan dela på slitet och ansvaret, och då, då kanske…
Jag frågade Tomas Ryde om hans syn på matchen.
– Första halvlek präglades av tidiga avslut och många tekniska fel. I pausen sa jag att det inte är i uppställt spel som Sävehof slår oss utan i kontringsspelet. Vi måste vårda bollen mer och våga ha tålamod.
Både Tomas Ryde och jag var överens om att detta var Ullis Olsson bästa match för säsongen, hon var bra både i anfall och försvar, och blev rättvist matchens lirare. Förutom Ullis, var Malin Hörnell och Filippa Idéhn bäst i Spårvägen, men även Harpa måste nämnas. Hon visade både ansvar och mod idag!
Extra kul var det också att åter se Alexandra Domeij på banan. Hon har lite kvar men är ju en fantastiskt duktig spelare och med lite tålamod är hon snart tillbaks i gammal, god form!
I Sävehof var Ida Odén bäst tillsammans med Karin Isaksson som tar ett stort ansvar när matchen står och väger. En spelare som är en personlig favorit är Louise Sand, V6, en riktig lirare!
Spårvägens HF – IK Sävehof 26-31 (15-21)
Spårvägens HF: Ulrika Olsson 12, Harpa Sif Eyjólfsdóttir 5, Malin Hörnell 3, Matilda Boson 3, Sofia Nyström 1, Jennifer Larsson 1, Fatos Kücükyildiz 1.
IK Sävehof: Ida Odén 6 (2), Jenny Alm 5, Hanna Fogelström 5, Karin Isakson 5, Louise Sand 2, Martina Adamsson-Jensen 2, Jamina Roberts 2, Linn Blohm 2, Jenny Wikensten 2.
Pris till bästa spelare:
Ulrika Olsson, Spårvägens HF
Ida Odén, IK Sävehof
Text: Hämtat från Damhandboll.nu
Foto: Bildbyrån
