IK Sävehof besegrade Skuru med 3-1 i matcher och är klara för SM-final. Här berättar Henrik Signell, Amelia Lundbäck, Olivia Mellegård, Isabella Mouratidou och Ida Odén om den avgörande semifinalen.
Henrik Signell, huvudtränare som gjorde sin sista match i Partille Arena för den här sejouren.
Är det möjligt att förklara varför det blev som det blev i den här matchen?
– Nej, det är faktiskt inte möjligt att förklara den här matchen. Inte just nu i alla fall, inte förrän jag har sett den igen. Jag tycker att vi gjorde en bra första halvlek rent anfallsmässigt, vi gjorde 16 mål framåt men fick inte riktigt tag på dem i försvarsspelet. De gjorde det också väldigt bra.
– I andra halvlek fick vi precis som i förra matchen problem med att göra mål. Vi fastnade för mycket, missade rätt mycket och slarvade lite i avsluten och i sista beslutet vi tog. Sedan låg vi under med fem bollar med tio minuter kvar, men man tror alltid på sitt och det är klart att vi inte på något sätt hade gett upp. Men det var inte speciellt mycket som talade för att vi skulle vända idag.
– När vi gjorde förändringar, både försvars- och anfallsmässigt, så gick det vår väg och det blev en omvänd psykologi där fem måls skillnad blev fyra och sedan två och då fick vi plötsligt upp hoppet igen och de blev lite tveksamma. Jag är väldigt ödmjuk inför den här segern och i ärlighetens namn kändes det kanske inte som att vi var det bättre laget.
Hur tänkte du kring dina taktiska förändringar i matchen?
– Vi var ju tvungna att chansa. Tidigare har vi spelat sned 5-1 mot dem med framgång och valde att ta fram det och även sju mot sex-spelet som man ofta använder när man vill få till en förändring, eller som idag när vi hade problem i anfallet. De föll väl ut även om vi kanske inte kollektivt spelade det spelet.
Vad säger du om situationen där Amelia Lundbäck kliver fram och ska avgöra?
– Amelia är en spelare som är väldigt cool och som aldrig backar. Så jag hade goda förhoppningar att hon skulle sätta den.
Hur känner du kring att det var din sista match i Partille för den här gången?
– Efteråt var det lite jobbigt. Jag är ofta helt slut mentalt men det var känslosamt när jag fick den varma kramen från Anders (Eliasson, sportchef) och fick höra publiken. Då gick det upp för en att det var sista matchen på åtminstone ett tag, jag hoppas att jag en dag får komma tillbaka.
Amelia Lundbäck, 100% från straffkastlinjen och avgjorde semifinal 4 mot Skuru.
Hur ser du på matchen som helhet?
– Väldigt upp och ner. Vissa stunder var inte alls bra medan andra var bra, så att vi vände var helt sjukt.
Hur iskall är du på straffar och vad tänkte du när du fick chansen att avgöra?
– Jag älskar det läget och det måste man göra. Jag hade bara en tanke och det var ”sätt den”, det låter kanske lite klyschigt men inget annat spelade någon roll. Det var bara att sätta dit den.
– När jag hade satt den vände jag mig om och sprang allt vad jag kunde till bänken ifall de skulle få ett till anfall. När jag var där så skrek jag ut alla känslor, vände mig om och såg att laget började rusa in på planen, då fattade jag att det var slut. Jag bröt ihop totalt och det forsade tårar, haha.
Hur ska det bli att få spela final?
– Det är en dröm. Jag har varit med min pappa (Rustan Lundbäck) när han har spelat massa finaler och jag har växt upp med handboll sedan jag var bebis och sprungit runt i hallarna. Och att det är på hemmaplan är så overkligt. Herregud vad jag längtar!
Olivia Mellegård, gjorde tre mål på tre försök i semifinal 4 mot Skuru.
Vad säger du om matchen och er vändning?
– I andra kom vi in utan ett fungerande anfallsspel och då gick Skuru ifrån. När det är tio minuter kvar kände jag att vi inte hade något att förlora och att vi bara skulle ge allt. Det blev 7-1 till oss under de sista tio minuterna och det var precis det som krävdes för att kunna vända och det är väldigt bra att vi lyckades med det.
Vad fick ni för direktiv för att kunna ändra på matchbilden?
– Vi körde 7-6-spel framåt och bakåt var vi tvungna att få en tuffare första kontakt så att det inte skulle vara så lätt för dem att komma igenom.
Vad säger du om rollen du hade i matchen?
– Jag tycker om att spela på olika positioner så det var grymt roligt att få chansen på nio meter i en semifinal!
Hur var känslan när det stod klart att ni hade lyckats vända?
– Det var svårt att ta in direkt efter slutsignalen, men nu är det grymt skönt!
Isabella Mouratidou, kom in i slutet av matchen och räddade 62% av skotten.
Hur summerar du matchen?
– Det var en tuff match och vi kom inte upp i nivå hela tiden. Vi hade hyfsat bra anfallsspel, men vi fastnade lite i andra halvlek och kom inte riktigt fram till lägena hela tiden. Men vi hade bra samarbete med linjen och ”Foppa” (Johanna Forsberg), så det var gött och vi fick in många bollar där. I försvaret hittade vi inte riktigt positionen i andra halvlek så då fick vi steppa upp några nivåer till.
Vad var din känsla när du fick komma in i matchen?
– Det enda jag såg framför mig var finalen så jag tänkte inte på något annat. Jag tycker att hela laget steppade upp där och vi fick upp energin igen.
Ser du någon specifik vändpunkt?
– Vi fick med oss en straff med tio minuter kvar och det blev mycket känslor efter att vi satte den. Vi kände att vi började närma oss och helt plötsligt blev det lika.
Vad kände du kring den sista straffen?
– Efteråt kände jag att de hade åtta sekunder på sig att kvittera och att vi skulle behöva en räddning till.
Ida Odén, niometersspelare som satte fem av fem lägen i semifinal 4 mot Skuru. Dessutom var det hennes sista match i Partille Arena.
Hur upplevde du matchen?
– Jag tycker att Skuru var bättre än oss i 50 minuter, men när det skulle avgöras så visade vi att vi är Sävehof och att man aldrig kan räkna ut oss.
Hur kändes det att ni till slut lyckades med vändningen?
– Helt fantastiskt såklart. Man kan helt enkelt inte räkna ut Sävehof!
