På fredagskvällen är det dags för rond tre i kvartsfinalserien mellan IK Sävehof och HK Malmö. Christoffer Brännberger har en positiv känsla som han och resten av laget tar med sig ner till Baltiska hallen.
– Vi känner inga tvivel, konstaterar mittsexan.

I somras anslöt Christoffer Brännberger till IK Sävehof. De senaste åren hade han tillbringat i schweiziska Kadetten Schaffhausen och förväntningarna på sig själv inför återkomsten till svensk handboll var stora.
– Mina förväntningar var väl framförallt höga på mig själv. Jag visste att jag hade haft en tuffare period i Schweiz på slutet där jag inte mådde så bra. Jag visste att det skulle ta tid att komma in i det och det tog också sitt lilla tag innan jag kände att jag hade landat i Göteborg och Sverige igen, berättar han.
– Nu känns det som att jag är där och jag trivs svinbra i klubben och även i staden. Sen är det ett fint lag att spela i också, väldigt schyssta grabbar.

Du spelade i Champions League och schweiziska ligan, hur har nivån i Handbollsligan varit i jämförelse?
– Champions League är ju ett steg till, känner jag. De lag vi fick möta där var ju av yppersta toppklass men ligan i sig står sig bättre här, med Kristianstad, Malmö, Skövde och de andra lagen som är topp-åtta. Det är fler lag som är bättre här och det har vi sett i år när även bottenlagen har levererat bra resultat. En bättre liga men Champions League är ju lite extra.

För ”Crippa”, som han kallas, blev grundserien aningen störd av en krånglande axel och sammanlagt drog han på sig det gulsvarta matchstället i 20 av 32 matcher.
– Axeln var sliten och sen pushade jag den för mycket tills det inte gick. Då fick jag det här uppehållet på ett par månader och det kändes som att det blev bra, även om det inte är fullt ut än. Jag gör ju fortfarande inte mål, säger han med ett skratt och syftar på att det än så länge står en nolla i målkolumnen vad gäller slutspelet. Såklart beror det även på att det är i defensiven han har sina största arbetsuppgifter för tillfället.
– Jag hoppas att axeln ska hålla nu tills säsongen är över och så fokuserar jag på anfallsspelet nästa säsong. Nu är det fokus bakåt och det jag kan bidra med till gruppen.
Hur känns det att ofta behöva sitta bänk när laget är framme och ska göra mål?
– Jag är en lagspelare och så länge laget går bra så finner jag mig i rollen jag har och gör det till hundra procent.

Att mittsexan går in med en inställning där det är allt eller inget som gäller är det många som kan verifiera. Han bidrar med energi som smittar av sig bland lagkamraterna och når hela vägen upp på läktaren. Under intervjun återkommer han ofta till jakten på att hitta var gränsen går.
– Jag försöker hitta och ligga på gränsen till vad domaren tillåter. Ibland lyckas jag och ibland lyckas jag inte, det är svårt. Handboll är en bedömningssport så man måste hitta balansen och jag gillar att ligga på gränsen till det som är tillåtet.
Hur märker man av och hittar balansen?
– Det är svårt, jättesvårt att veta vad som tillåts. För i ena matchen tillåts vissa saker och i andra matcher tillåts andra saker. Man får känna efter lite och se vad det blir för situationer. Samtidigt, att inte spela fysiskt alls, då tar man bort charmen med handboll tycker jag. Lite så kände jag efter förra matchen.

Som 28-åringen själv är inne på så hamnar han även över gränsen ibland. Hittills i slutspelet har det blivit fem tvåminutare och i senaste kvartsfinalen visades han det röda kortet.
– Jag vill inte bidra med utvisningarna just, däremot med tuffheten. Att alla kliver upp och smäller på, för det är det som krävs. Det är en fysisk sport så man måste hitta balansen och gränsen för att sedan ligga runt den.
– För när det kommer till de här slutspelsmatcherna är alla lag så pass bra och alla kan slå alla, det har vi sett. Då är det viktigt att ligga där och det ser man resultatet av nu framförallt, att vi har kommit upp i det försvarsmässigt – att alla ligger jämnt med varandra så att ingen sticker ut. Nu har jag kanske stuckit ut lite extra, men det är inte vi som har sett till det utan det är Malmö som har målat upp den bilden. Men vi fokuserar på vårt och om de väljer att fokusera på mig så är det deras bekymmer.

Något som kan sägas ingå i konceptet eller medfölja den mentaliteten är att vara en lagspelare och stå upp för sina lagkamrater. Under säsongen har det ständigt visats att spelarna i IK Sävehof gör just detta. Att kalla det för en familjekänsla kan tyckas vara en klyscha, men i det här fallet är det träffande.
– Framförallt har jag känt att vi har varit ett lag, en grupp. Jag har spelat i lag där det har varit väldigt individuellt och alla bryr sig om sig själva först, då kommer det inte lika naturligt. Här känns det naturligt, att vi är som en familj och då är man där för varandra.
– Det känns äkta och då kommer det naturligt för mig, att man är där och backar upp i alla lägen. Och det känner jag att jag får från de andra i laget också, att de har förtroende för mig och backar mig. Det känns väldigt skönt.

Under den avslutande perioden av grundserien, fram till segern i den avslutande grundseriematchen mot Ystads IF, hade Sävehof det tufft mot lagen som slutade topp-åtta. Att vinsterna uteblev och att det rådde en brist på jämna prestationer förklarar Brännberger med följande resonemang:
– Vi var drabbade av skador och sjukdomar hit och dit, så vi fick inte någon konsekvens i det. Det har varit olika spelare som har spelat bakåt hela tiden så vi har fått gå runt på spelare, det har varit en stor faktor till att vi inte har hittat det här tidigare. För det är inte så att vi inte har haft viljan mot Alingsås eller mot de här topplagen, vi har velat lika mycket då, men inte haft alla komponenter. Folk har varit borta och det skapar en otrygghet och allt i försvaret handlar om trygghet, att man ska lita på varandra.

Vinsten mot Ystad blev ett snyggt avstamp inför kvartsfinalserien mot HK Malmö. Många vittnar om att det är slutspelet man spelar för och Sävehofs nummer tio håller med om det.
– Det är verkligen nu man steppar upp. Det finns vissa matcher under grundserien där man går in med allt och lite till, men nu är det verkligen fullt fokus. Man går runt varje dag och har det här i bakhuvudet och det är väldigt kul. När man bryr sig extra så kommer allt och jag hoppas att det syns när vi lirar.

Det blev gulsvart seger i den första kvartsfinalen efter en imponerande insats i Baltiska hallen, medan rond två slutade i en sur uddamålsförlust i Partille Arena. Som helhet är det dock positiva vibbar som strömmar ut ur Sävehof-lirarna när det är dags för kvartsfinal 3 på fredagskvällen.
– Framförallt har det varit bra bakåt, där har vi lyft oss ett par snäpp. Men vi har fortfarande lite att jobba på och jag känner att vi blir bättre efter varje match. Så det känns positivt och som att vi vet vad Malmö vill. Nu gäller det bara att utföra jobbet och det tror jag att vi kommer att göra.
Vad finns det för sparkapital i laget som du ser det?
– Jag känner att vi har ganska mycket när det kommer till att dra dit lägena. Det är noggrannheten och anfallsmässigt med andrafasen där vi kan steppa upp lite till. Om vi får till alla delar så kan inte Malmö slå oss.
– Men vi är där vi vill ligga. Det känns som att vi har kommit precis dit vi vill och nu gäller det bara att avsluta det. Nu ska vi bara ge allt och så får vi se vad det står i matchserien sen, men det känns som att vi är på plats. Vi har ett starkt självförtroende i gruppen och vi kan slå ut dem.
Som den elitidrottare ”Crippa” är, ser han förstås utvecklingspotential men överlag är känslan god.
– Jag kämpar med att få till skottekniken för personligen gör jag inte målen hittills, men jag är inte så orolig för det. Det kommer komma naturligt och i mitt eget huvud har jag satt alla lägen. Annars är jag nöjd hittills även om det ska bli ännu bättre.

Avkast 19:00 är det som gäller på fredag i Baltiska hallen. Christoffer Brännberger är redo och Sävehof som helhet är redo.
– Vi känner inga tvivel. Vi ska dit, ta en till match och sen avslutar vi hemma. Det är så mindsetet är och sen är vi beredda på allt möjligt såklart. Vi vet att det är tajt och nu ska vi bara ner och vinna.