Johanna Ahlm gjorde comeback på handbollsplanen i höstas och på torsdag är hon tillbaka i ännu en final. Här berättar hon bland annat om sina tankar inför mötet med Höör och vilket som är hennes bästa finalminne i karriären hittills.

Med bara några få dagar kvar till årets SM-final har Johanna Ahlm en positiv känsla och ser fram emot mötet med Höör: 
– Jag tycker att det känns bra. Framförallt ska det bli så himla roligt. Vi har haft en säsong som har varit mycket upp och ner och på ett sätt är jag så himla stolt över att vi tog oss igenom den tuffa perioden vi hade tidigare under säsongen. Det känns som att det har gjort oss starkare och att vi är mer medvetna om vad som krävs. Man vinner inte matcher av sig själv utan det krävs ett sådant himla stort arbete.

En lite ny situation för Sävehof?
– Man har haft lite den känslan, både när jag var här sist och även utifrån, att det löser sig bara för att vi är Sävehof. Det har blivit bevisat i år att det inte räcker, man vinner inte bara för att klubben man spelar i är Sävehof utan det krävs så mycket mer.

Hur har det varit att komma tillbaka till handbollen efter en lång frånvaro?
– Det har varit jätteroligt att få vara med igen, men det har ju varit en ganska hård resa också. Att börja med att förlora sex matcher och känna att man vill så himla mycket, men att kroppen och huvudet inte riktigt jobbar tillsammans. Under hela våren har det egentligen varit en kamp med mig själv, man vill ju tillbaka så snabbt som möjligt till den nivå man var innan man skadade sig. Man kanske ska ha tålamod när man har varit borta länge, att det får ta sin tid och så.

Har du ändå känt att det har gått bättre och bättre?
– Det har varit lite två steg framåt och ett steg tillbaka. Just nu tycker jag att jag fick en go känsla i sista semifinalen och kände att det fanns lite mer att ge. Det ska jag försöka ta med mig till finalen och så får vi se om jag kan prestera vårens bästa prestation där, det är förhoppningen.

Med ungefär en veckas distans till semifinalserien mot Skuru, vad säger du om den nu?
– Efter första och andra matchen trodde jag väl kanske inte att det skulle bli så jämnt som det blev. Det kändes som att vi hade ganska bra övertag, men sedan visade det sig igen att våra toppar är ganska höga och dalar ganska låga. Så när vi har dåliga perioder, inte håller oss till spelplanen och inte gör som vi bestämt så går det ganska snabbt utför. Det var Skuru bra på att utnyttja. Sen så är det ju en sjuk stark insats vi gör sista kvarten i den sista semifinalen och det är klart att man har med sig det också, att vi vände och att vi är starka.

Har ni pratat mycket om vändningen i efterhand?
– Det är klart att vi har njutit lite av den och vi har sett vändningen tillsammans. Men det gjorde vi på kvällen efter matchen och sedan efter det flyttades fokus ganska snabbt till vad som komma skall. På ett sätt är vändningen ganska oviktig nu. Vi gjorde det och tog oss till final, men nu lever man inte på några gamla meriter. Det är bara en match som gäller nu och där gäller det att vara redo, man har inte tre-fyra matcher på sig.

Att finalen spelas mot Höör, en repris från förra året, vad har du för tankar kring det?
– Höör har varit det bästa laget under säsongen, de vann serien och är värda finalister. Men det är klart att vi vill ha revansch nu. Det ska bli kul att möta dem och vi hoppas att vi har lärt oss något av förra årets förlust. Målet är att ta tillbaka guldet till Partille.

Den tuffa perioden under säsongen tog slut mot just Höör, hur känns det nu när ni ställs mot varandra i finalen?
– Egentligen tycker jag att vi har ganska positiva känslor från båda matcherna mot Höör. Vi var i en tung period och lyckades spela jämnt mot dem i två matcher. På så sätt känns det som att vi är på en helt annan plats just nu. Vi är väldigt mycket bättre än vad vi var i januari när vi mötte dem senast, så vi har en go känsla mot Höör.

Det här blir 13:e raka SM-finalen för Sävehof. Hur har det kunnat gå så bra under så lång tid, skulle du säga?
– Man har haft en otroligt bra ungdomsverksamhet och många bra egna produkter. På något sätt har det varit ett självspelande piano i många år och kryddat med att man har lyckats göra några bra värvningar under tiden. Man har ju hela tiden blivit av med många bra spelare, det blir så när man presterar bra. Speciellt när man presterar bra i Europa så får folk upp ögonen för en.

Har du något bästa finalminne från din karriär hittills?
– Jag måste säga att mitt bästa finalminne är när vi i ett läge i den första halvleken låg under med 3-10 mot Skövde och sedan vände vi och vann. Det är svårt att slå den känslan man hade efter den matchen. De var det bättre laget och vi var tippade av Ulf Schefvert att komma åtta tror jag, men vi lyckades ta oss till final och vinna.

Att allt ska avgöras i en enda match, häftigt och brutalt på samma gång eller?
– Det är det. Men det är så himla charmigt tycker jag. Allt eller inget.

Hur gör man för att se till att ha rätt dag just på finaldagen?
– Man får ha arbetat in alla olika matchscenarion i huvudet. Man får ha en plan A, B och möjligen C för man har inte några dagar där man kan reda ut vissa saker. Man får vara extremt bra förberedd helt enkelt.
– Nu har vi gjort det vi brukar göra inför matcherna, så nu de sista dagarna innan matchen går vi in på finliret.

Slutligen, att finalen den här gången spelas i Scandinavium är det extra kul?
– Ja, det är ändå extra kul. Det måste jag säga. Det är enklare för familjen att ta sig dit och sådana saker blir enklare.