DET ÄR ALLTID SKOJ att sätta sig på läktaren inför en match som den här. Förutom alla känslor som följer med ett derby är det dessutom skönt att konstatera att Göteborg fortfarande står sig starkt i svensk handboll.
Jag har tidigare framhållit nyttan med att Skåne tar för sig igen, och att det behövs ett starkt fäste i Stockholm. Men det är självklart lika viktigt att vi i Göteborg inte släpper greppet – att vi fortsätter att leda utvecklingen av handbollen i landet.
I MINA ÖGON ÄR är vi (i Göteborg) fortfarande nummer ett. RIK har haft ett par år där de fått slita efter att fullständigt dominerat sporten, men de inte bara håller sig kvar utan är också med och bidrar till konstruktivt arbete med svensk handboll. Själva tycker vi förstås att vi sitter i en angenäm sits. De sportsliga framgångarna gör oss viktiga, och arbetet vi lägger ner för att lyfta sporten totalt är också omfattande.
I VÅR REGION HAR VI dessutom Alingsås som ju är uppbyggt till stor del av Göteborgsspelare och det nyblivna elitserielaget Aranäs från Kungsbacka. Aranäs har gjort en fantastisk resa med att ta sig upp två serier på bara några säsonger, och på allra bästa sätt – med basen från de egna leden av ungdomsspelare.
LYFTER VI BLICKEN och ser på handbollen även utanför herrserien blir bilden ännu tydligare. Sävehof, Kärra, Heid och Önnered finns i högsta serien. Önnered får i och för sig lämna serien nu, men det lär bara vara temporärt.
Man pratar ofta om traditionens makt, och den är förstås värdefull. Men ännu viktigare är att ha framsynta ledare som både tar ansvar för föreningsutveckling och sportslig utbildning av spelare. I Göteborg har vi dessa ledare.
Det är därför vi nu kan luta oss tillbaka och njuta av den kamp som bjuds i ett derby.
Känn dig varmt välkommen till Partillebohallen.
Stefan Albrechtson
