ABBES KRÖNIKA

………. inför premiären 2020/21

Vi tycker förstås att det alltid finns skäl sätta fokus på vår kommun, och när vi nu riktar strålkastarna mot våra spelare och första tävlingsmatcherna i Partille Arena för säsongen blir det såklart ännu tydligare.

Till planen hörde att göra premiärkvällen till en stor fest, där vi skulle bjuda in medlemmar, partners och supportrar till ett minnesvärt 70-årsfirande. Men vi har fått lära oss att ingenting är som vanligt, och det vore väl skam om en elitklubb som Sävehof inte hade en organisation som klarar av att improvisera. Vi skjuter klubbens 70-årsjubileum framför oss och kanske får anledning att fira längre fram…

Så här är det med Sävehofs sportsliga ambitioner för elitlagen:

  • Vi har ett uttalat mål att alltid finnas med i topp-3 med våra elitlag. När vi väl når slutspel finns bara ett mål. Det är att vinna.
  • Under en femårsperiod är 50 procent av A-lagsspelarna fostrade i vår egen handbollsskola, ytterligare 25 procent är via Handbollsgymnasiet. Vi hoppas alltså att tre fjärdedelar av våra elittrupper hämtas från vår Akademi och ner till Handbollsskolan.

Genom åren har jag mött många människor som sagt ”ja, men ni i Sävehof har en sån vinnarkultur”, och det är sant. I dag har vi det. Men så har det inte alltid varit. Vi har skapat den genom målmedvetna ställningstagande både strategiskt i klubben och med fysiska ambitioner i lagen.

Det var i början av 2000-talet vi lade upp riktlinjerna för att nå Sverigetoppen mer konstant. Med många starka ledare och tränare över längre tid skapades vinnarkulturen i hela klubben. Det var då idén om att spela i svarta tröjor med A-lagen drevs igenom. Starka pådrivare av denna idé var driftige ordföranden Mats Grauers och klubbens guldkantade tränare Rustan Lundbäck. Ett av motiven var att våra ungdomar skulle ha något att se upp till med motivation att träna hårdare för att en dag få trä den svarta tröjan över huvudet.

Men var sak har sin tid. I dag vill vi att hela Sverige ska se Sävehof som en klubb. Vi går tillbaka till gula matchtröjor för att skapa en harmoni i föreningen, en tröja alla ska kunna identifiera sig med som Sävehofare – ungdomsspelare, elitspelare, supportrar.

Våra A-lag är i olika faser så här i inledningen av säsongen.

Hos damerna finns Rasmus Overby som tränare för tredje året. Spelarna har hittat sina roller, det syns att det finns glädje, det känns at det finns en optimism och det var länge sedan vi hade en bättre försäsong än den vi nu lägger bakom oss.

Herrarna har haft det annorlunda sedan vi flyttade in i nya arenan med flera tränarkonstellationer, fastän vi jobbar långsiktigt, tecknar längre kontrakt med spelare och ledare. Vi hoppas med Michael Apelgren som tränare få en kontinuitet och stabilitet. Framför allt kan vi erbjuda spelare fantastiska möjligheter till utveckling. Vi vill såklart leverera spelare till landslagen, men först och främst göra resultat i klubben. Vi har Sveriges bästa handbollsgymnasium med fyra toppinstruktörer och en handbollsmiljö i Partille som är svårslagen. Det talar för oss i längden.

Vi spelar hemmapremiären utan publik. Det är förstås tråkigt, men vi har stor respekt för de beslut och riktlinjer som gäller i den här situationen. Men jag tror att lika rätt som det varit att förhålla sig till publikfria matcher i ett halvår, är det nu att öppna arenorna för åskådare igen. Jag hoppas att vi får ett beslut på detta som gäller från och med 1 oktober. Jag vill se ett beslut som ger en publiktillströmning anpassad till det vi möter ute i vardagen i dag, inte en övre gräns i faktiskt tal utan en procentsats av en arenas kapacitet. Svenskarna tar ansvar och jag vet att alla klubbar i Svensk Elithandboll kommer att ta ansvar och arbetat fram evenemangsplaner för att möta situationen med Covid-19. I handbollshallarna räknar vi alltid antal personer som passerar entrén, vi har flera olika insläpp och långsammare flöden in på arenorna, och vi klarar att hålla avstånd på läktaren.

När jag besöker köpcentrum är det ingen som räknar antalet personer som passerar svängdörrarna. Med det vill jag säga att vi har en reglerad verksamhet, där vi i större utsträckning än på många platser i vardagssamhället klarar att förhålla oss till Folkhälsomyndighetens direktiv om avstånd. Låt oss hoppas på positiva signaler redan om några dagar.

Slutligen ett par rader om samhällsansvar ur ett annat perspektiv. Sävehof är klubben annorlunda.

Vi satsar jämställt på både tjejer och killar, damer och herrar.

Vi har vunnit SM 14 gånger med damerna, sex gånger med herrarna och vid fyra tillfällen dessutom samtidigt på både dam- och herrsidan. Unikt i svensk idrott. Inom idrotten sägs att det aldrig går att leva på gamla meriter, så vi måste väl vara den enda klubben som kan det. Då det inte spelades SM-finaler i våras är både damerna och herrarna regerande mästare i två år till följd av vinsterna i maj 2019.

Men framför allt är vi mycket mer än en elitklubb. Vår ungdomsverksamhet har alltid prioritet – oavsett ekonomiskt läge. Därför gör det ont att se hur våra ungdomslag tvingas ställa in utlands-/avslutningsresor med upplevelser, kamratskap, besök på historiska platser som Auschwitz och Theresienstadt. Fast en sak är säker – vi kommer tillbaka.

Världens största handbollsklubb har 1 500 ungdomar och 250 ledare i verksamhet, vi har sedan fyra år tillbaka handboll för intellektuellt funktionshindrade med 45 spelare och ledare och tidigare i år startade vi dessutom rullstolshandboll med omkring 15 medlemmar.

Vi är den totala klubben.

Hjärtat slår, ljuset tänds, det är dags att springa in…

Välkommen till Sävehof och säsongen 20/21.

Stefan Albrechtson

Klubbdirektör