En enkel handbollsledares möte med Mr Nelson Mandela!
På något sätt kändes det så oerhört tragiskt att ta emot Nelson Mandelas dödsbesked.
Normalt sätt brukar jag kunna hålla mig lugn och inte bli känslosam vid dessa tillfällen, om inte det gäller nära släkt och vänner. Men igår kväll, på väg hem från ett sent styrelsemöte, fälldes det en tår i bilen när det meddelades på radionyheterna. Många härliga minnen dök upp från de resor som gjordes till Sydafrika på 90-talet, blandat med känslomässiga möten med mänskor i utsatt miljö och flashbacks från utkablade TV-bilder från apartheidtidens våld, grymheter och förnedring.
Jag hade förmånen att tillsammans med andra idrottskamrater i Göteborg få resa till Sydafrika kort efter att apartheid-regimen hade fallit samman, samtidigt som Nelson Mandela frigivits som politisk fånge efter 27 år.
Vi ledare representerade fotboll, handboll, basket och skulle besöka Sydafrikas (Johannesburg) första icke-rasistiska Riksidrottsmöte (National Sports Congress). Här skulle vi knyta kontakter och senare bidra med att bygga upp idrotten, främst i kåkstäder runt Johannesburg efter svensk föreningsmodell.
Jämte detta uppdrag fick vi förmånen att träffa frihetskämpar, besöka slumområden (om än ointagliga intryck för oss svenskar) för att förstå vardagen och som bilden visar, förmånen att få träffa en ikon, en världsmedborgare, ja en av de allra största som vandrat på denna jord. Känslan av att….. ha skakat hand och pratat med Nelson Mandela överträffar det mesta i mitt liv. Denna känsla och mötet med Mandela har presidenter och statschefer världen över stått i kö för att få göra. Långt ifrån alla har fått chansen.
Bilden är tagen 2 december 1993, alltså nästan på årsdagen 20 år senare som beskedet om bortgången kommer. Nelson Mandela är ute på valkampanj och vi har blivit inbjudna till ett party för partivänner i ett ”färgat område”, ett område med både svarta och asiater. Innan den långa bilkortegen anländer står vi tillsammans med hundratalet valarbetare, uppklädda i finaste smoking, frack och kostym och förväntningarna är oerhörda. När Mandelas bil senare anländer är alla i extas. Bildörren öppnas och säkerhetsvakter rusar till och ur stiger….. en leende, vinkande, karismatisk Jesus-gestalt i en grön träningsoverall. En helt otippad klädkod men så väl timad för det han stod för och honom personifierad. Snacka om att en bild säger mer än tusen ord.
När bilden tas har Nelson Mandela precis stigit ner från sitt podium, ner till vårt honnörsbord och han ställer frågor om vårt projekt, vilket han kort innan blivit informerad om. Han berömmer Sverige och allt Sverige har gjort för att stötta ANC i sin frihetskamp. Han frågar om det är kallt i Sverige, för några dagar senare skall han besöka Sverige efter det han fått motta Nobels Fredspris i Oslo.
En av de allra största har alltså lämnat in, det är händelse som inte bara berör Sydafrika eller den afrikanska kontinenten, utan en hel värld. Vi kan bara hoppas att hans värderingar och ideal lever kvar, och med ett omvärldsperspektiv har det kanske aldrig varit viktigare än just nu.
Mandela, mod, moral och medmänsklighet. Amandla!
Med vänlig hälsning / With kind regards
STEFAN ALBRECHTSON
