Herrarna besegrade Ricoh med 27–26 efter en riktig rysare. En som bidrog mycket till segern var Jonathan Edvardsson.

– Kul att vinna nu när det var så mycket folk på läktarna, säger 19-åringen.

Det var fredagskänsla i Partille Arena när Sävehofs partners i olika former, bjöd på inträdet i Enkronasmatchen mot Ricoh. Efter segern mot RIK i måndags (24–22) var herrarna ute efter sin tredje raka tvåpoängare i Handbollsligan. Men serietian Ricoh stretade emot bra inledningsvis och lagen följdes åt målmässigt. Sävehof var slarviga framåt men försvarsspelet, som fungerade väl även i derbyt, var bättre och det gjorde att man efter knappt 20 minuter kunde göra ett ryck fram till en fyramålsledning, 9–5. 

Där och då var det vind i seglen för hemmalaget och kanske slappnade man av något vilket ledde till att stockholmarna kunde jobba sig tillbaka in i matchen. Den första halvleken kom inte till historien som en utav de mest underhållande, men jämn var den och i halvtid stod det 14–12 till Sävehof.

– De bjuder inte på någonting samtidigt som vi slarvar bort lite bollar och då hugger de direkt, säger Jonathan Edvardsson.

Bortalaget fortsatte göra det svårt för de gulsvarta i den andra halvlekens början och var ikapp med 37 minuter spelade. Sävehof hade fortsatta problem med sitt offensiva spel och trots att Ricohs storskytt Troels Vejby Jörgensen fick rött kort efter sin tredje tvåminutare strax efter kvitteringen, lät man sig inte sänkas. Energin var hög hos gästerna samtidigt som Sävehof såg något vilsna ut på banan men tappade aldrig matchen på något sätt.

Det blev nervöst ända in i det berömda kaklet. Med bara en minut kvar att spela vid ställningen 26–25 blev det straffkast för Sävehof och det satte Jonas Larholm säkert vilket blev spiken i kistan och man kunde till slut vinna med 27–26. 

Varför vinner ni matchen?

– Vi hade bestämt oss och hade några riktlinjer som vi körde på helt enkelt, säger Edvardsson som utsågs till matchens lirare.

– Alla slänger sig efter bollar, det spelar ingen roll vem som gör målen. Vi spelar för varandra helt enkelt även om det gick lite knackigt då och då.