ÅTERBLICKEN – HELEN TROMMLER

Hon var med om att spela upp Sävehof i högsta serien. Hon ingick i laget som blev svenska mästare både för första och andra gången, med sju års mellanrum, 1993 och 2000. Hon spelade elva säsonger i elitserien – näst mest i klubbens historia Hon representerade Sverige i 51 landskamper och svarade för exakt lika många mål. 2016 sitter hon i styrelsen – som en av tre kvinnor.

Helen Trommler borde vara ett bekant ansikte för de flesta i Partille och handbollssverige. Men det var under flicknamnet Helen Benjaminsson hon skrev sin Sävehof-historia som aktiv. I klubbens förnämliga 60-årsbok får Helen ett eget kapitel, skrivet av Håkan Drath, under rubriken “Vilja av stål”. Det var så hon uppfattades.

– Domarna visste i alla fall vem jag var. Jag är inte stor, men var ettrig och envis och gav aldrig upp, hävdar Helen.

1997 – mitt emellan de två SM-titlarna – belönades Sävehofs lagkapten med det så kallade Domarpriset för ärliga och raka rör. Hon nöjde sig inte med att vara en i mängden. Helen tränade framförallt flitigare än de flesta. Gärna två, tre extra pass i veckan utöver de kollektiva. Mestadels gym och löpning.

– Det låg i generna och släkten. Tvillingsyrran (Susanne) och jag höll på med det mesta redan som små. Det var badminton, bordtennis och fotboll när vi inte ägnade åt oss handboll.

Under 20 års spelarkarriär i Sävehof, varav 13 i A-laget,  “överlevde” Helen hela åtta olika seniortränare.

Vi tar gänget i kronologisk ordning: Hans Lorentzon, Ilija Puljevic, Lars-Erik Säll, Ulf Andersson, Petra Martens, Rustan Lundbäck, Björn Blomquist och Tuija Pasanen.

– Det finns bara gott och säga om alla, är hennes ödmjuka bedömning i efterhand.

Vi vill ändå veta.

Vem gillade du bäst?

– Rustan Lundbäck får den titeln. Han var pedagogisk och förde fram tjejernas position i föreningen. Rustan stannade också länge och troget hos oss.

Vem var tuffast?

– Ilija Puljevic, som kom tillbaka en andra gång, kunde under ett träningsläger tvinga oss att hoppa hopprep i 1,5 timmar. Och därefter plocka fram ett gäng medicinbollar.

– Men även Lars-Erik Säll var krävande. Fast på ett annat sätt. Här handlade det mer om löpning och uthållighet.

Sälls oväntade och plötsliga avhopp våren 1993 gav Ulf Andersson chansen att föra stafettpinnen vidare till klubbens första SM-guld. Helen, då Benjaminsson, spelade givetvis en huvudroll. Från att ha varit högernia och mittnia spelade hon mestadels av sin karriär som mittsexa. Hon var snabb, rapp, kvick i både huvud och ben, och – tuff med stor spelförståelse. Helen spelade nämligen så kallad 3:a i försvaret samtidigt som hon öste in mål framåt. Det dubbla tvåvägsjobbet gav henne en plats i landslaget hos förbundskaptenen Claes Hellgren. Hon blev, efter Tuija Pasanen, den andra från Sävehof att representera blågult i ett mästerskap.

– Efter VM 1995 togs jag ut också till EM 1996. Men vi var långt ifrån att vinna medaljer.

2016 är det EM på hemmaplan i Sverige som gäller för handbollsdamerna. Och Helen Trommler har bra koll på de flesta.

– Numera är det ju halva Sävehof som representerar landslaget…

Hon sitter i damelitgruppen och har nära kontakt med både tränaren – och förbundskaptenen – Henrik Signell och sportchefen Anders Eliasson. Men låt oss åter backa bandet.

Vem är den bästa du spelat tillsammans med i Sävehof?

– Måste vara Daiva Zinkeviciene. Hon behärskade allt.

I landslaget?

– Där står Mia Hermansson-Högdahl över de flesta.

Helen Trommler är lättpratad när vi ses över en kopp kaffe i Allum. Hon kommer direkt från en skoldag i Lerum. Men första jobbet fick hon faktiskt via Sävehof där hon arbetade med ekonomin kring Partille Cup ett antal år.

– Så småningom började jag utbilda mig till fritidspedagog och lärare.

Trots två SM-guld har Helen faktiskt betydligt fler silvermedaljer hemma i bokhyllan. Hela fyra stycken. Sävehofs tjejer spelade sex av sju möjliga finaler mellan 1993 och 2000. Fyra förlorades.

– Allihop mot Sävsjö som tog hem guldet sex säsonger i följd. Det känns givetvis surt så här efteråt.

Hösten 1998 åkte Helen på sin största smäll inom handbollen. Bakre korsbandet slets av i seriepremiären mot just Sävsjö på bortaplan. Sävehof-profilen fick åka med ambulans till sjukhuset i Eksjö, några mil bort.

– Men tjejerna kom och hämtade mig med spelarbussen på vägen hem. Jag slapp att ligga kvar på sjukhuset. Och tur i oturen att det var det bakre korsbandet. Jag var tillbaka i elitserien redan tre månader senare.

I statistiken står Helen bokförd för 282 matcher och 694 mål. Sju av fullträffarna kom i det Europaspel som nu står för dörren ännu en gång för Sävehofs mästargäng. På 90-talet handlade det om strömatcher, två stycken i Cupvinnarcupen och två i Champions League. Inte alls i samma utbyggda gruppspelstänk som 2016. Danske Fredriksberg och norska Byåsen stod för motståndet 1992-93 och Benfica, från Portugal och Valencia, från Spanien, i CL-spelet 1993-94.

– Jag missade, tror jag bortamatchen mot Benfica. Men är inte helt säker. Men det var såklart en upplevelse att få dra iväg och åka utanför landets gränser.

Helen spelade också ett stort antal Partille Cup – men var aldrig med i det vinnande laget. Bästa placeringen är en silverplats med U21-laget.

– Mina minnen stannar vid kulturmöten, folkfest, och skrapsår på knäna. Vi spelade på Vallhamras asfaltsplaner på den tiden.

2016 går Helen Trommler ofta långpromenader med förra klubb- och landslagskompisen Tuija Pasanen. Hon följer dottern Hanna som hon tränar i Sävehofs A-flickor och sonen Tobias. Hon vill också påverka i sin roll som styrelseledamot i klubben.

– Jag tvekar inte för att komma med tankar och åsikter. Jag vill bidra med min erfarenhet från alla år, klargör hon. Jag vill inte enbart sitta med och lyssna.

Tjejtrion Helen Trommler, Gabriella Kain, och Teresa Utkovic, äger ett stort mandat i världens mest jämlika förening.

Till sist måste vi ändå ställa frågan. Finns det något du ångrar med din karriär i Sävehof?

– Möjligen att jag slutade för tidigt i samband med SM-guldet 2000. Jag fick nämligen samtidigt en förfrågan från en klubb i Danmark att åka dit och prova på proffslivet. Mitt första, enda, och sista erbjudande från utlandet.

– Å andra sidan blev jag samtidigt gravid, så frågan är egentligen hypotetisk.

Kjell-Ove “Koa” Andersson

 Diverse statistik – aktuell till och med 10 oktober 2016.

 Flest elitseriesäsonger

12: Ida Odén

11: HELEN BENJAMINSSON (Trommler).

10: Frida Tegstedt.

  9: Karin Almqvist, Trine Hansen, Jenny Wikensten.

Flest A-lagssäsonger sedan starten 1957.

16: Gerd Albo (Engelbrektsson).

13: HELEN BENJAMINSSON (Trommler), Hildegaard Slättberg (Haag)

12: Ida Odén

11: Ann-Charlotte Rosshammar, (Lorentzon), Annica Carlsson (Albrechtson), Lotta Åkerstedt, Monika Doroszkiewicz, Pernilla Laursen, Susanna Laursen

Flest elitserie- och slutspelsmatcher.

298: Karin Almqvist.

279: Ida Odén

276: HELEN BENJAMINSSON (Trommler)

273: Jenny Wikensten.

240: Theresa Claesson.

239: Hanna Ahl.

232: FridaTegstedt.

229: Tuija Pasanen.

Flest elitseriemål.

1 223: Daiva Zinkeviciene.

1 137: Ida Odén.

1 090: Tuija Pasanen.

843: Sara Andersson.

747: Lena Bengtsson.

735: Johanna Ahlm.

694: Maria Lindqvist.

683: HELEN BENJAMINSSON (Trommler). 

Samtliga spelare som spelat matcher i såväl division 1, allsvenskan och elitserien för Sävehof 1986-2016.

282: HELEN BENJAMINSSON (Trommler)

198: Daiva Zinkeviciene.

182: Pernilla Laursen.

152: Inger Ramsöy.

124: Susanne Laursen.

123: Marina Mellström.

81: Sara Tilly.

72: Stina Persson (Träff).

71: Anna-Lisa Jansson.

42: Maria Ölmskog.

26: Åsa Brusehed.

25: Elisabeth Christiansson. 

Flest Europaupmatcher

76: Ida Odén.

70: Jenny Wikensten

59: Frida Tegstedt.

54: Johanna Bundsen.

48: Louise Sand.

46: Cecilia Grubbström.
…..
7. HELEN BENJAMINSSON (Trommler)

Flest Europacupmål

311: Ida Odén.

168: Jenny Alm.

162: Isabelle Gulldén, Jamina Roberts.

150: Johanna Ahlm.

148: Jenny Wikensten.
…..
9: HELEN BENJAMINSSON (Trommler).

Statistik: Håkan Drath.