ERIK FRITZON

Född: 25 augusti 1981 i Skövde.
Familj: Sambo med Frida Toveby, barnen Stella, 4 år, och Charlie, 3 månader.
Bor: I villa i Lerum sedan 2011.
Klubbar som spelare: HK Guldkroken (Hjo) -1996, IK Sävehof 1996-2012.
Längd och matchvikt under aktiva seniorkarriären: 186 cm/105 kg.
Meriter: 5 SM-guld samt 11 A-landskamper/14 mål.
Klubbar som tränare: IK Sävehof, som assisterande till Magnus Johansson samt ansvarig för farmarlag och juniorlag 2012-14.
Civilt 2016: Jobbar heltid som snickare hos företaget Sprayclean. Inga idrottsliga uppdrag.
Bonusinfo: Sambon Frida, utbildad advokat, spelade 22 A-landskamper och gjorde 22 mål. Frida, också mittsexa, har även tre SM-guld, OS-deltagande i Peking 2008 samt två säsonger som utlandsproffs i danska Ålborg på meritlistan. Hon har dessutom suttit i styrelsen för IK Sävehof.

 

Under 13 elitseriesäsonger skrev Erik Fritzon klubbhistoria hos IK Sävehof. Han samlade ihop matcher, poäng, pokaler, och framförallt mål som fram till 2016 toppar i stort sett alla listor. “Fritz” blev i stort sett odödlig. Inte minst genom att som blott 22-årig lagkapten lyfta bucklan när herrlaget vann sitt första SM-guld.

– Åja, vi får se vad framtiden kommer med. Men fram till nu är listorna en kul läsning, erkänner den kraftfulle mittsexan.

Vi träffas över en lunch i nya Partille Arena. Erik Fritzon kommer “jobbarklädd”, direkt från uppdraget som snickare – ett arbete som följt honom hela det vuxna livet parallellt med handbollsspel. 0 Du ville tidigt bli snickare?

– Absolut inte. Jag satt i omklädningsrummet efter en träning år 2000 och frågade om någon kunde tipsa om ett sommarjobb. Jag hade tagit studenten efter tre års studier i samhälle/ekonomi. Då sa min lagkompis Martin Fransson att jag kunde hänga med till hans pappas byggföretag och testa. Och där är jag kvar…

Som liten parvel växte Erik upp i lilla och trygga Hjo invid Vättern. Med mer tennisbollar än handbollar som leksaker.

– Jag kastade tennisbollar mot en vägg och försökte att fånga dem med en hand när de studsade tillbaka.

Jovars, det blev ändå lite handbollsspel i HK Guldkroken och medverkan på något distriktsläger för talanger i Västergötland. Men vid 15 års ålder gick flyttlasset i riktning mot Göteborgs-området.

Erik förklarar:

– Mina föräldrar, Agneta och Kenneth, skiljde sig när jag var två år. Jag bodde då kvar hos mamma. Nu ville jag flytta hem till pappa.

“Fritz” sökte samtidigt in på handbollslinjen vid Katrinelundsgymnasiet, men antogs inte. Efter ett telefonsamtal från alerta Sävehof hamnade han i stället i en parallell verksamhet i Partille.

– Inte samma uttalade krav som i Göteborg. Men en bra utbildning och skola för framtiden. Vi tränade två extra handbollspass i veckan med Magnus Börjesson som instruktör.

Samme Börjesson som lyfte upp energiknippet från Hjo i Sävehofs A-lagstrupp inför säsongen 1998/99. Ett steg i karriären som “Fritz” var en aning kluven till.

– Jag var ju fortfarande junior. Att åka med seniorerna till Eskilstuna mellan jul och nyår för att sitta på bänken när Ligacupen avgjordes kändes inte lika hett som att spela med juniorlaget i Lundaspelen under ett antal dagar. Och samtidigt ha sköj utanför planen.

Ganska förståeligt resonemang hos en 17-åring. Då. Fast med facit i hand ser han “hundåren” som viktiga läropengar. Erik fick till och med spela och göra mål i elitserien – första fullträffen bakom klassiske Guif-målvakten Janne Ekman – och kammen växte. Andra säsongen, nu med Ilija Puljevic som tränare, blev tuffare.

– Jag fick minimalt med speltid. Anders Henriksson och Eric Matic gick före mig i rankingen.

Det stora lyftet kom med Rustan Lundbäck som huvudcoach. En tränare som lärt Erik Fritzon det mesta – enligt mittsexans egen utsago. De kamperade ihop under nio säsonger. Rustan gav till och med Hjo-importen förtroendet som lagkapten redan vid 22 års ålder.

– Det fanns många spelare som var så mycket bättre och större profiler, med högre stjärnstatus, än jag. Exempelvis Kim (Andersson) och Jonas (Larholm). Men jag tror att Rustan uppskattade min roll i vardagen; på träningen, i omklädningsrummet, under resor. Och jag uppfattades nog av omgivningen som att jag nästan alltid var glad.

– Jag fick till och med förtroendet att sköta uppvärmningen inför matcherna. Men i den rollen hade jag varit inne och petat lite redan innan jag fick kaptensbindeln…

0 Du fick lyfta bucklan vid föreningens första SM-guld (för herrar) efter finalvinst mot “omöjliga” RIK i Scandinavium 2004.

– Mitt livs största ögonblick som handbollsspelare.

Erik Fritzon var nu etablerad. Öste in mål i parti och minut och blev en publikfavorit, konstigt nog, även på bortaplan. Spelstilen, med den extremt låga tungpunkten för en bjässe på 105 kilo, var nämligen unik. “Fritz” döptes om till “Sugkoppen med bläckfiskarmar”. Han fångade i stort sett varenda inspel till linjen – och sköt mål på nästan varenda avslut.

Totalt 1 794 stycken på 447 matcher; siffror som ingen annan varit i närheten av i Sävehofs historia fram till 2016.

Däremot blev det mycket sparsamt med försvarsspel.

– Där bak fanns redan ett gäng bjässar. För mig passade det perfekt att nästan enbart spela anfall. Då hann man ju andas och koncentrera sig i väntan på nästa passning.

2006, efter ytterligare ett SM-guld, fick Erik dra på sig den blågula landslagströjan när Magnus Wislander och Thomas Sivertsson tackat för sig och Sverige ersatt Bengt Johansson med Ingemar Linnell som förbundskapten. Landslagskarriären stannade vid elva uppdrag.

– Jag spelade i Super Cup, två kvalmatcher mot Island, och några träningslandskamper. Mer än så blev det inte.

En axelskada tvingade herr Fritzon till ett operativt ingrepp och fem månaders konvalescens. När han kom tillbaka var landslagströjorna upptagna av Marcus Ahlm, Robert Arrhenius och Pelle Linders. Och Ingemar Linnell utbytt mot Ola Lindgren och Staffan Olsson.

– Jag snackade aldrig med Ola och Staffan över huvud taget om landslaget. Jag togs inte ens ut till bruttotrupperna med 28 spelare inför mästerskapen.

– Där tror jag att mitt envägsspel låg mig i fatet även om förbundskaptenerna tänkte om rejält beträffande att byta försvarare mot anfallare.

Att provocera fram bitterhet hos Erik Fritzon är omöjligt. Det längsta han sträcker sig är en kort svordom om Champions League-mötet mot Flensburg 2005.

– Jävlar att vi inte tog oss vidare förbi det världslaget. Vi vann hemma med fyra bollar, jag satte elva mål, men vi föll med fem i returen på bortaplan.

“Fritz” hamnade själv aldrig utomlands till skillnad mot väldigt många av sina klubbkompisar under storhetsåren. Fast erbjudanden saknades inte. Tyska Gummersbach, Skjern i Danmark och Celje från Slovenien kom med förfrågningar.

– Vi valde att stanna hemma. Frida och jag hade det bra i Partille.

Frida är sambon som också spelade handboll på högsta nivå. De träffades som 16-17-åringar och har 2016, efter 18 år tillsammans, två barn och villa i Lerum. Men Frida – hon stack minsann.

Till Ålborg i Danmark och två år som utlandsproffs. Hon spelade 22 landskamper och representerade Sverige vid Peking-OS 2008.

– Fast jag som stannade hemma har fler SM-guld än henne. Fem mot tre, poängterar Erik med ett stort leende.

Jo, karriären fortsatte ju för “Fritz” hela vägen fram till SM-finalen 2012. Och givetvis avslutade han på toppen med ett nytt guld. Faktiskt med tre stycken på raken. Ett tredje med Rustan Lundbäck och två med Mikael Franzén som tränare. Därmed har Erik varit med om att spela hem samtliga klubbens svenska mästerskap på herrsidan hittills.

Varför slutade du?

– Flera orsaker. Klubben ville föryngra med talanger som Niclas Barud och Jesper Nielsen på väg upp. Dessutom satte ryggen stopp. Jag upplevde flera mornar där jag knappt tog mig ur sängen. Tre diskar och fem kotor i ländryggen är väldigt slitna. Jag var helt enkelt färdig med elitidrott där jag under åren tvingats ta sprutor, lokalbedövning för smärtlindring, för att över huvud taget kunna spela.

Du blev direkt efteråt assisterande tränare till “Bagarn” Johansson i A-laget parallellt med ansvar för farmarlag och juniorlag?

– Jag tog mig vatten över huvudet när jag hoppade på en halvtidstjänst. Tiden räckte inte till utan jag valde att sluta efter två säsonger eftersom jag inte kände mig tillräcklig någonstans. Varken med handbollen, på snickarjobbet, eller hemma hos familjen.

Med distans till en fantastisk karriär kan Erik Fritzon, vid 35 års ålder, tillåta sig att njuta som åskådare. Han uppskattades också storsint när Magsinet Match genomförde en omröstning bland 3 000 läsare när elitserien gick i graven i våras och döptes om till Handbollsligan.

Frågan löd:

Vilka har varit elitseriens största profiler?

Erik Fritzon hamnade på fjärde plats bakom RIK-trion Magnus Wislander, Stefan Lövgren, Ljubomir Vranjes – presentationer överflödiga för de som kan sin handbollshistoria.

– Jag är jättestolt. Det kan inte enbart varit Sävehof-anhängare som röstat på mig, gissar Erik.

Kanske kommer han tillbaka i tränarrollen när barnen växt upp och ska in i Sävehofs handbollsskola.

– Den dagen, den glädjen, i så fall.

Om inte annat har “Fritz” en revansch att kräva på klubbdirektören Stefan Albrechtson.

Vid en Europacup-match mot Metalurg Skopje i Makedonien 2007 utmanades “Abbe” av Erik i så kallad “prickskjutning” från strafflinjen där klubbchefen vann med 4-3 – och kunde kvittera ut en tusenlapp efter vadslagning.

– Det mötet har jag förträngt, säger “Fritz” med en blinkning bakom solskensleendet.

– Däremot minns jag att taket till hallen där vi skulle träna inför matchen läckte in regnvatten och halva planen var förbjuden att beträdas. Dessutom låg temperaturen inomhus (!) på knappt tio plusgrader. Så förutsättningarna var långt ifrån optimala, om man säger så.

Inte många har upplevt lika mycket som Erik Fritzon under tiden som Sävehof-are.

Absolut ingen är i närheten av att toppa så många listor.

– KJELL-OVE “KOA” ANDERSSON

 

STATISTIK

(uppdaterad till och med 15 november 2016)

FLEST MATCHER – TOTALT

447: ERIK FRITZON.
378: Anders Eliasson.
353: Robert Johansson.
346: Victor Fridén.
336: Mats Sjöberg.
333: Robert Wedberg.
315: Tobias Albrechtson.

FLEST MÅL – TOTALT

1 794: ERIK FRITZON.
1 439: Anders Eliasson.
1 269: Victor Fridén.
1 049: Peder Järphag.
1 048: Jonas Larholm.

 FLEST ELITSERIESÄSONGER

13: ERIK FRITZON.
12: Anders Eliasson och Victor Fridén.
11: Robert Johansson, Robert Wedberg, Niklas Simonsson.
10: Tobias Albrechtson.
9: Martin Fransson.

FLEST ELITSERIEMÅL

1 790: ERIK FRITZON.
1 269: Victor Fridén.
1 239: Anders Eliasson.
1 046: Jonas Larholm.
950: Robert Wedberg.
899: Niklas Simonsson.
892: Jonas Ernelind.
842: Kim Andersson.
811: Patrik Fahlgren.

FLEST SÄSONGER – TOTALT

15: Gerrit de Broen, Håkan Lundgren, Mats Sjöberg.
13: ERIK FRITZON, Anders Eliasson, Gunnar Lindblom, Ingemar Christiansson.
12: Arne Gustavsson, Ingemar Pernevik, Lars Sunegård, Victor Fridén.

FLEST EUROPACUPMATCHER

67: Robert Johansson.
61: ERIK FRITZON.
45: Tobias Albrechtson.
40: Victor Fridén.
38: Viktor Ottosson.

FLEST EUROPACUPMÅL

241: ERIK FRITZON
182: Jonas Larholm.
180: Victor Fridén.
139: Tommy Atterhäll.
124: Robert Johansson.
123: Kim Andersson.

Statistik: HÅKAN DRATH.